Anna-Karins story

Wales och Whiskey

Första gången jag cyklade MTB var i Wales. På en stig där folk i full face kom farandes...
Jag hade ingen aning om hur cykling på stig gick till. Det var väl bara att hyra en "bra" cykel, sätta på sig skydden och sätta igång och trampa...
Så fel jag hade!

Änglavakt gjorde att jag slapp undan med ett djupt hack i hakan som "botades" med whisky och ett gäng steri-strips. Senare på kvällen när jag tittade mig i spegeln fick jag en chock! Hakan hade växt till storleken av en apelsin och jag började utveckla alla möjliga nyanser av färger i ansiktet. Och det gjorde ont. Men säg vad inte lite whiskey botar? Jo, en sak botade det inte och det var min nyfunna rädsla för MTB.

Det var i början på 2000-talet och MTB-"karriären" tog en ände med förskräckelse och det var först 2020 som jag vågade mig på att cykla igen och jag kan säga att jag höll HÅRT i styret och cyklade mer eller mindre med hjärtat i halsgropen. 
Sommaren och hösten ägnade jag till att försöka bli bekväm i en terräng som jag noga undvikit sedan olyckan. Det gick sådär...

Aldrig i livet!

Om du frågat mig i februari 2021 om jag skulle kunna tänka mig att cykla över stock och sten, genom sumpblöt mark, på smala, trixiga stigar, spänger, på snö, is och genom hala kurvor så hade svaret varit: Aldrig i livet!!!

Jag hade ju ägnat sommaren och hösten 2020 åt att försöka bli bekväm med en MTB igen, men det gick inget vidare. Det var mer än något en kamp och jag var mest rädd hela tiden. Jag ville innerst inne inte cykla. Jag hade hjärnspöken deluxe och jag litade absolut inte på min egna förmåga. Cykling var farligt och ingen sport för mig...

Jag kämpade på, men sen tog hjärnspöken över på riktigt och orken tog slut. Jag tänkte att nu var det dags att lägga ner det här med att lära sig cykla på stig. Det var inte värt det. Jag orkade inte vara rädd och kämpa hela tiden.

Johan hade andra tankar och tänkte att en fatbike kunde nog göra damen lite gladare och få henne att uppleva mer trygghet på hojen.

Nyårsafton 2020 gjorde jag jungfruturen på min nya hoj, i Grövelsjön. Det var magiskt! Jag hade inte alls samma associationer till att ramla och skada mig med cykeln i snö, som jag hade på barmark. Det var fantastiskt före, breda, mjuka stigar med lite gupp efter skotrar. Första turen kunde knappast blivit bättre! 

Cykeln skulle brinna i helvetet!

Full av hopp cyklade vi sedan på liiiiite trixigare stigar och vips så befann jag mig i en ganska brant backe med hårt före, is på något ställe, och en sväng på det...

Det gick inte alls och jag tyckte att jag tappade fästet och gled av stigen rejält. Inget hände, jag höll balansen, men rädslan kom tillbaka och jag började kämpa igen. Den turen blev jag så arg och besviken att uppsynen av en åskmolnsarg Lilla My kunnat slänga sig i väggen!

Jag skulle A L D R I G mer cykla! Och hojen skulle brinna i helvetet!

2021 - förändringens år

Efter lite resonerande med mig själv och ett par veckors betänketid bestämde jag mig för att fortsätta. Det här skulle bli min ultimata utmaning i mental träning. Jag skulle ändra min inställning till cyklingen och göra det till något jag verkligen ville göra. 

I mars 2021 bestämde jag mig för att cykla minst 1 gång i veckan. Och utslaget har det nog blivit ungefär så.

Det har verkligen varit en utmaning med en hel del känslostormar, men oj! vad det gett mig mycket! Jag har lärt mig andas, jag har lärt mig att lita på mig själv, att våga misslyckas och prova igen. Jag har vuxit hur mycket som helst på den här resan, jag fortsätter att växa och jag älskar det!

Och vilken utveckling cykelmässigt! Från att inte våga cykla stig alls till att på ca 8-9 månader faktiskt cykla över både stockar, rotmattor, brant utförs och halt underlag.

Ändrade jag min inställning och blev cyklingen något jag ville göra? Svaret är definitivt ett ja! Tack vare Johans sätt att se på, göra och lära ut cykling och mitt jobb med mig själv och hur jag omsatte den mentala träningen till göranden på cykeln, så har cykling blivit något helt annat för mig idag. 

Idag kan jag skapa trygghet och glädje på cykeln och på stigen. Jag vet vad som gör skillnad för att det ska kännas så mycket enklare, säkrare och roligare. 

Cyklingen för mig är en resa i personlig utveckling och det har visat mig att allt är möjligt. Allt går att ändra, göra om och forma till det man vill ha!

2022 - tryggare cykling

Det här året kommer jag tillsammans med Johan att hjälpa andra MTB-cyklister att skapa en tryggare känsla på cykeln. Det blir en fantastisk resa i sig och det kommer jag dela med mig av under året.

CV

- Bachelor i psykologi med en bas av biologi, fysiologi och kemi, 2010.
- Certifierad massageterapeut, 2008.
- Ledarutbilding inom Friskis & Svettis (inriktning: dans), 2017.
- Flera olika utbildningar inom inlärningsteori i Sverige, Danmark och England, bland annat TAG-teach, 2016 - 2018.
- Utbildad brandman för Ro-Ro (båt), 2011.
- Utvidgad första hjälpen-kurs med inriktning cykling i terräng, med First aid adventure 2022.